smärtan!
En tår faller sakta ner för min kind, det är en tår av smärta.
En tår som inte klarar av meningen med livet mer.
En tår som har en gång trott på en förbättring, att en dag kommer den må bra igen.
Men den fina, blanka tåren vet att man måste vara stark för att ta sig vidare.
Ännu en tår faller ner från ögat mitt, den klarar heller inte av det längre.
Snart blir det många vackra tårar som samlas och de förstår vad de behöver göra.
En tår faller sakta ner för min kind,
och denna gång är det den sista tår som någonsin behöver känna smärta.
Visst är denna dikt bara så himlans fin, den berör mig mycket alltså! :) jag känner igen mig så jävla mycket gör inte ni också det eller det kanske bara är jag i ett nötskal igen:P?
Och jag väntar på att han ska ringa mig den sega saken.. ohh jag hatar att vänta alltså sjukt jobbigt.. ibland vet man ju inte vad han gör alltså :P gaah! men jag måste liiita på honom fast jag har svårt att lita på folk ! maha!
Kommentarer
Trackback
